Fosterdiagnostik- nej tack
NEJ,
vi får inte ett bättre samhälle med hjälp av fosterdiagnostik.
Genom att ta bort alla barn med Downs syndrom kommer vårt land inte bli lyckligare, samhället kommer inte fungera bättre.
Vissa tror att om färre barn med Downs syndrom föds, kommer detta leda till en "samhällsekonomisk besparing". Nej, det kommer det inte. För vad händer med de gravida kvinnor som tar bort sitt barn, när de ser att fostret har Downs syndrom, eller liknande? Även om de gör abort, är de inga känslokalla monster. Många får säkerligen gå i terapi, behandlas för sitt dåliga samvete, och få staten att betala.
Jag vet ingen som är förälder till ett barn med Downs syndrom, som ångrar sig. Tvärtom, tror jag.
Barn som är födda med en extra kromosom är inte klassens ljushuvuden, och visst är de också jobbiga ibland, precis som alla andra, men vi har ändå mycket att lära från dem. Hur de ser på livet tillexempel, hur de bemöter andra människor. Man blir så himla glad av att se människor med Downs syndrom, för de är så glada och roliga. De livar upp oss, och får oss att inte ta allt så himla allvarligt, ta dagen som den kommer. Och nu vill vi förhindra att fler sådana föds, genom att erbjuda fosterdiagnostik, för att se om barnet är "perfekt" eller inte!
Många människor idag är redan olyckliga, ska vi då ta bort en så himla viktig lyckokälla?
Skulle inte tro det.
