farbrobarbro

NEJ,


vi får inte ett bättre samhälle med hjälp av fosterdiagnostik.
Genom att ta bort alla barn med Downs syndrom kommer vårt land inte bli lyckligare, samhället kommer inte fungera bättre.
Vissa tror att om färre barn med Downs syndrom föds, kommer detta leda till en "samhällsekonomisk besparing". Nej, det kommer det inte. För vad händer med de gravida kvinnor som tar bort sitt barn, när de ser att fostret har Downs syndrom, eller liknande? Även om de gör abort, är de inga känslokalla monster. Många får säkerligen gå i terapi, behandlas för sitt dåliga samvete, och få staten att betala.

Jag vet ingen som är förälder till ett barn med Downs syndrom, som ångrar sig. Tvärtom, tror jag.
Barn som är födda med en extra kromosom är inte klassens ljushuvuden, och visst är de också jobbiga ibland, precis som alla andra, men vi har ändå mycket att lära från dem. Hur de ser på livet tillexempel, hur de bemöter andra människor. Man blir så himla glad av att se människor med Downs syndrom, för de är så glada och roliga. De livar upp oss, och får oss att inte ta allt så himla allvarligt, ta dagen som den kommer. Och nu vill vi förhindra att fler sådana föds, genom att erbjuda fosterdiagnostik, för att se om barnet är "perfekt" eller inte!
Många människor idag är redan olyckliga, ska vi då ta bort en så himla viktig lyckokälla?
Skulle inte tro det.

Jag känner en person, som är en sån där snobb som bara tänker på sport och sin image. Han lyssnar på amerikansk mes-pop utan någon som helst känsla. Fatta Snook. Dom är bra. Dom har ett budskap, samtidigt som dom bara lattjar runt lite grann. Dom måste inte remixa sina röster bara för att dom egentligen har en så förfärlig röst. Dom sjunger inte samma ord om och om igen en hel låt. Som tillexempel Eric Saade. Jag hade skämts ihjäl om jag vore han. Han har ju ingen självrespekt överhuvudtaget. Fatta vad pinsamt, vinna Melodifestivalen. Bara komersiell skit alltihopa. Jag hoppas att folk som typ Oskar Linnros alltid kommer finnas kvar, för annars är Sverige ganska rökta, för tänk om ett par tjugo år när fjortisgenerationen tar över och ska styra hela landet. Till slut kommer vi allihop bli en bunke robotar, med våra känslor gömda under allt smink och alla prylar. Jag har väldigt svårt att känna respekt för folk som bara springer runt med sina iphones och ipads och allt vad det finns, och pratar om vad nån kommenterade på facebook. Folk som måste klä sej likadant som alla andra bara för att det är modernt. Och som inte har nån självrespekt, ingen känsla. Jag förväntar mej inte att ni som är såna fattar vad jag skriver heller.

Folk här säger att vi bor i ett så himla bra land, för här behöver ingen svälta, här har alla någonstans att bo, för vi är lika värda. Så är det inte alls! Anorexiatjejer, svälter inte dom kanske? Bara för att media har tutat i oss alla att vi måste se ut som pinnar. Här är folk inte lika mycket värda, inte alls. För här går ju vissa och blir mobbade för att dom inte har råd med dom senaste prylarna, av små rikemansbarn som får allt dom pekar på. Folk är inte sej själva längre. Samhället har format oss till några vi inte är egentligen.

Fatta känslan när man lyssnar på svenne-hiphop. Så himla mycket bättre än den amerikanska motsvarigheten. Eller fjortiskändisar som inte ens skriver sina låtar själva, för att dom egentligen inte har nån talang, utan bara råkar vara snygga. Så man får lite hoppet tillbaka, när man hör att det finns tänkande människor kvar fortfarande. Inte en massa snobbar som skämmer ut sej själva.
Vi borde bli mer som Snook.